Olle hade en enastående förmåga att uttrycka sig kärnfullt och med en humoristisk skärpa som efterlämnade en mängd klassiska formuleringar, såväl i sina visor som i intervjuer och uttalanden av olika slag....med hammaren beredd under kavajen...Här är ett urval: |
|||||||||
"Jag
har aldrig varit någon yrkestrubadur, det kan jag försäkra.
De tyckte jag var illojal. Men jag avskydde deras attityd. Allt blev attityd.
De låtsades göra något som jag gjorde på allvar" |
|||||||||
"En
sångare kan få uppleva hur den från början ensidiga
kommunikationen från scenen så småningom övergår,
först i aktiv uppmärksamhet hos församlingen, en levande
tystnad, till att bli en form av tankfullt samtal mellan publik och artist,
ett tyst utbyte av meningar och åsikter, med vågor av ömsesidig
uppskattning och tillgivenhet, vandrande mellan estrad och salong, och
människor emellan, ibland uppgående till fullständig identifikation.
Det är en mycket märklig upplevelse" |
|||||||||
| "Emellertid kan detta handla om en lättstörd situation ”det kan hända att kommunikation uppstår trots allt, men den bryts omedelbart om exempelvis en servitris sparkar upp dörren till köket och gör entré med arton groggar på en bricka. Från det ögonblicket har hon övertagit artistrollen, och den lämnar hon sedan över till de arton mottagarna av groggarna". |
|||||||||
| Jag levde lycklig här med dig och våra katter |
|||||||||
| "En visa växer fram ur en bakomliggande stämning. Det viktigaste är att träffa den gemensamma tonen i text och musik. De två kan ha sitt ursprung i en nyckelfras, textlig eller musikalisk. Man måste lyssna fram textens och melodins gemensamma innehåll, vilket ibland går mycket snabbt, ibland kan ta år. Någon gång föds bara dikten medan musiken låter vänta på sig." |
|||||||||
”Jag
känner mycket för, emot och om kyrkan. Mycket med kyrkan är
fint, värdigheten, värmen, gemenskapen. Gripen av Jesajas ord
i adventstid - människor förenar sig i längtan efter gemenskap.
Religion är något som formar sig mellan människor och
håller dem samman […] Det är vad jag finner i bästa
fall när jag går i kyrkan, sen finns det ju förstockade
präster som kan fördärva väldigt mycket, det är
en annan sak". |
|||||||||
| ”Om en gubbe sitter och lallar för sig själv i skogen så kan en psalm bli en visa. En trall-låt kan plötsligt bli en hymn. Det är så man skall förhålla sig.” |
|||||||||
| ”Den kommunikativa sidan hos visan gör att den står bönen och besvärjelsen nära. Bönen och besvärjelsen är ju det yttersta uttrycket för individens vilja att träda utanför jaget, eller det yttersta försöket att uppnå gemenskap. Känslan av gemenskap kan vara sammansatt och motstridig. Likaväl som den kan uppstå ur ensamhet, kan den ensammaste människan känna den djupaste gemenskapen, just i sin ensamhet. Visartister är ju ofta människor med stort, ibland övermäktigt kommunikationsbehov, och många har gått under i sina fruktlösa eller missriktade försök att träda i förbindelse med omvärlden. Många av de finaste visorna och sångerna utgörs av böner eller besvärjelser i olika former, med olika utseenden, uttalade eller förklädda.” |
|||||||||
| ”Visan blir längre och längre ju mer tiden går. Det är så mycket gammalt som finns kvar, ja, samtidigt som de nytillkomna verserna speglar sin tid” * |
|||||||||