KÄRLEKSVISOR
Lika vass och rapp som Olle Adolphson kunde vara i sina humoristiska
visor, lika lyrisk och varm kunde han vara i sina kärleksvisor.
Där väjde han inte för det komplexa och motstridiga.
En rad kärleksvisor av olika karaktärer bär hans signatur,
många har blivit klassiker och stora framgångar: Råd
till dig och mig, I ösregnet, Ro hemåt, Nu har jag fått
den jag vill ha, Det ligger ett land långt borta, Älskar
inte jag dig då m.fl. En ton som är unik för Olle
och som återkommer i flera visor är den omskrivande och
lite motsträviga kärleksförklaringen och skildringen
av den tafatthet som ofta utspelar sig när vi skall uttrycka
den till den tilltänkta som t.ex. sker i visor som Helga –
jag älskar dig och Fröken Frensen.
NATURBILDER
Att skildra naturscenerier och dess skönhet i sångtexter
är ovanligare än man tror. Åtminstone inom pop och
rockmusik, men även vad gäller angloamerikansk traditionell
folksång där denna motivkrets är så gott som
helt frånvarande. I den nordeuropeiska visan finns dock en viss
tradition av att inleda berättelsen i en sångtext med en
beskrivning av sceneriet. Olle har varit en av få efter Evert
Taube som givit sig i kast med uppgiften att beskriva vad ögat
ser och sinnet upplever i naturen. Kanske var det målaren inom
honom som skapade bilderna i visor som Blåst, Post Festum och
Rim i juli. Hans urspungliga titel till samlingen Folia från
1983 var just Allt gör jag till bilder.
TID OCH FÖRGÄNGELSE
På sjuttiotalet smög sig en ny och reflekterande ton in
i Olle Adolphsons visor. En ton som märkligt nog varit närvarande
redan 1966 i en visa som Att vänta. Denna blev dock inte inspelad
förran 1974 på albumet Olle Adolphson och fyra Ferlin.
Förgängelsen i kärlekens flyktighet gavs även
tidigt utrymme i de komplexa kärleksvisorna om förhållanden
och uppbrott på LP Vad tänker jag på. 1976 spelade
Olle Adolphson in två radioprogram där han sjöng till
enbart eget pianoackompanjemang visor som till övervägande
del handlade om tid, förgängelse och död. Dessvärre
kom dessa både klangliigt och innehållsmässigt unika
inspelningar aldrig ut på skiva, men flera av dem hamnade senare
i omstöpt form på körskivan Olle Adolphson och Göteborgs
kammarkör. Visor som Rim i juli, Så går vi bort,
Rätt nu min tid, År, Jag älskar dig och Att vänta
hör hit
.
BEPPE WOLGERS-VISORNA
Beppe Wolgers och Olle Adolphson kom tidigt att samarbeta och Olle
Adolphson skrev musik till flera av Beppes texter och de kom att gemensamt
stå för utformningen av visorna, bl.a. i serier av program
för Sverige Radio på sextiotalet när Beppe skrev prator
och texter och Olle musik. Många av visorna och melodierna från
programmen blev inte mer än tillfällighetsvisor för
stunden, men en del fick ett betydligt längre liv som t.ex. Okända
djur, Mitt eget land, Det gåtfulla folket och Mina båtar.
Den speciella tonen i Beppe Wolgers texter; ett tonfall som vände
sig både till barn och vuxna samtidigt parat med Olles musik
och röst blev oslagbara kort och deras framgångar blev
svåröverträffade. Visan Syster, följ mig hän
på albumet Älskar inte jag dig då utgivet 1994 är
en omarbetning av en melodi från ett av dessa program.
TEXTSÄTTNINGAR OCH ÖVERSÄTTNINGAR
Genom hela Olle Adolphsons karriär finner man i hans repertoar
ett flertal översättningar. Först och främst
från engelska och amerikanska melodier. Trots att Olle ofta
refererat till den franska visan finns enbart enstaka översättningar
från det hållet. Bakom översättningarna tycks
legat blandning av å ena sidan egen lust, kreativitet och brödskrivande
å den andra. Man finner tämligen fria översättningar,
översättningar som ligger närmare orginalen samt helt
nya textsättningar till befintliga melodier. Bland översättningarna
återfinns framgångsrika slagdängor som Trettiofyran,
Skattlösa Bergen och Helga – jag älskar dig. Bland
de rena textsättningarna hittas även mer lyhört material
som Ge mig en dag och I ösregnet.
TONSÄTTNINGAR
Olle har också tonsatt lyrik av välkända poeter som
till exempel Lars Forsell (Aria), Lars Wivallius (Klagevisa över
en torr och kall vår), Nils Ferlin (Goggles m. fl.) och naturligtvis,
men inte minst Beppe Wolgers (Okända djur, Det gåtfulla
folket m.fl.).
KÖRARRANGEMANG
Körsatser blev ett naturligt sätt att ”bredda verksamheten”
för att citera upphovsmannen själv. De första körarrangemangen
från Olles penna kan dateras tillbaka till mitten på 50-talet
(Vägarna är nycklar). Först på slutet av sjuttio-
och åttiotalen kom han emellertid på allvar att ge sig
i kast med att skriva för flerstämmig kör med samarbetet
med Gunnar Erikson och Göteborgs kammarkör. De kom att göra
två album tillsammans och tillika ett antal konserter runt om
i landet. 1983 kulminerade hans komponerande av körmusik i en
stor a cappella-mässa där den traditionella mässtexten
tonsatts för blandad kör.
MÄSSA PÅ SVENSKA SPRÅKET
Mässa på svenska språket blev namnet på det
trettiotre minuter långa körverk Olle Adolphson lagt sista
handen vid år 1983. Hans ursprungliga titel på verket
var Missa in lingua Gothorum (Mässa på goternas språk).
Mässan uruppfördes i Köpenhamn och kom att framföras
ett fåtal gånger men spelades inte in för att ges
ut på skiva förrän mer än tjugo år senare
år. Mässa på svenska språket hann framföras
i Stockholm av Storkyrkans kör dirigerad av Gustaf Sjökvist
så Olle själv fick höra den medan han ännu var
i livet.
MUSIK TILL FILM, RADIO OCH TEATER
Många av Olle Adolphsons visor har varit skrivna till beställningar
från olika håll till filmer, radioprogram och pjäser.
En del musik skrevs även speciellt för teaterscenen. Så
anger han till exempel Östelensvisan som skriven för ett
skånskt Tv program, Att vänta till TV-filmen Myten av Jan
Halldorff. Olle skrev även sånger till farsen Gröna
hissen på Scala teatern 1962 i samarbete med Beppe Wolgers.
De två samarbetade även i radioserier och krogshower. Bland
pjäser Olle Adolphson skrev musik till kan nämnas Oldrich
Daneks pjäs Två på häst och en åsna och
Sergeant Musgraves dans.