VISOR och MUSIK
 
 
STOCKHOLMSVISORNA
Många av Olle Adolphsons populäraste visor är fast förankrade i Stockholms miljöer. Olle var en man som ombevittnat var välbevandrad i "hvad som i hufvudstaden tilldragit sig haver" - Stockholmiana. De flesta av dessa visor är berättande visor, tillkomna under 1960-talet, en period när han tillhörde de mest efterfrågade artisterna i svensk populärmusik, och när pubar, kabaréer och krogar behövde underhållningsartister som kunde hantera en krogpublik och hålla dess uppmärksamhet vaken. Slagkraftiga nummer med humor, skärpa och poäng fungerade bra i de sammanhangen, och Olle Adolphson skrev för de estrader han kom att verka på. En del av de tidigaste visorna som Gustav Lindströms visa och Balladen om det stora slagsmålet på Tegelbacken hade också en förankring i Stockholmska språkbruk och dialekter och kunde näppeligen sjungas på andra tungomål. Det gällde även Adam och Vera och på sitt sätt visan Trubbel som hängde ihop med den. Många av stockholmsmotiven fanns med på det första LP albumet En stol på Tegnér från 1962. Vad tänker jag på (1967) innehöll även den ett par visor som uspelade sig i utpräglade Stockholmsmiljöer. Sigge Skog, Eiravisan och Marsch på Skeppsbron.. Några år senare tog Olle mer genomgående fasta på sitt Stockholm som tema på Lpn Låtar i stan (1979). Titlarna där talade sitt eget språk: Balen på bakgårn, Siv och Gunne, Fest hos Gustafsons, Mordet på Kommendörsgatan och Vals på Sergelstorg. Olles sätt att sjunga med en utpräglad söderdialekt på vissa visor placerar även in Helga – jag älskar dig, Vi segrade ändå och Väldens dyraste slum bland dessa visor...


*

KÄRLEKSVISORNA
Lika vass och rapp som Olle Adolphson kunde vara i sina humoristiska visor, lika lyrisk och varm kunde han vara i sina kärleksvisor. Där väjde han inte för det komplexa och motstridiga. En rad kärleksvisor av olika karaktärer bär hans signatur, många har blivit klassiker och stora framgångar: Råd till dig och mig, I ösregnet, Ro hemåt, Nu har jag fått den jag vill ha, Det ligger ett land långt borta, Älskar inte jag dig då m.fl. En ton som är unik för Olle och som återkommer i flera visor är den omskrivande och lite motsträviga kärleksförklaringen och skildringen av den tafatthet som ofta utspelar sig när vi skall uttrycka den till den tilltänkta som t.ex. sker i visor som Helga – jag älskar dig och Fröken Frensen.

*

NATURBILDER
Att skildra naturscenerier och dess skönhet i sångtexter är ovanligare än man tror. Åtminstone inom pop och rockmusik, men även vad gäller angloamerikansk traditionell folksång där denna motivkrets är så gott som helt frånvarande. I den nordeuropeiska visan finns dock en viss tradition av att inleda berättelsen i en sångtext med en beskrivning av sceneriet. Olle har varit en av få efter Evert Taube som givit sig i kast med uppgiften att beskriva vad ögat ser och sinnet upplever i naturen. Kanske var det målaren inom honom som skapade bilderna i visor som Blåst, Post Festum och Rim i juli. Hans urspungliga titel till samlingen Folia från 1983 var just Allt gör jag till bilder.

*
TID OCH FÖRGÄNGELSE
På sjuttiotalet smög sig en ny och reflekterande ton in i Olle Adolphsons visor. En ton som märkligt nog varit närvarande redan 1966 i en visa som Att vänta. Denna blev dock inte inspelad förran 1974 på albumet Olle Adolphson och fyra Ferlin. Förgängelsen i kärlekens flyktighet gavs även tidigt utrymme i de komplexa kärleksvisorna om förhållanden och uppbrott på LP Vad tänker jag på. 1976 spelade Olle Adolphson in två radioprogram där han sjöng till enbart eget pianoackompanjemang visor som till övervägande del handlade om tid, förgängelse och död. Dessvärre kom dessa både klangliigt och innehållsmässigt unika inspelningar aldrig ut på skiva, men flera av dem hamnade senare i omstöpt form på körskivan Olle Adolphson och Göteborgs kammarkör. Visor som Rim i juli, Så går vi bort, Rätt nu min tid, År, Jag älskar dig och Att vänta hör hit.

*
BEPPE WOLGERS-VISORNA

Beppe Wolgers och Olle Adolphson kom tidigt att samarbeta och Olle Adolphson skrev musik till flera av Beppes texter och de kom att gemensamt stå för utformningen av visorna, bl.a. i serier av program för Sverige Radio på sextiotalet när Beppe skrev prator och texter och Olle musik. Många av visorna och melodierna från programmen blev inte mer än tillfällighetsvisor för stunden, men en del fick ett betydligt längre liv som t.ex. Okända djur, Mitt eget land, Det gåtfulla folket och Mina båtar. Den speciella tonen i Beppe Wolgers texter; ett tonfall som vände sig både till barn och vuxna samtidigt parat med Olles musik och röst blev oslagbara kort och deras framgångar blev svåröverträffade. Visan Syster, följ mig hän på albumet Älskar inte jag dig då utgivet 1994 är en omarbetning av en melodi från ett av dessa program.

*

ÖVERSÄTTNINGAR OCH ÖVERSÄTTNINGAR
Genom hela Olle Adolphsons karriär finner man i hans repertoar ett flertall översättningar. Först och främst från engelska och amerikanska melodier. Trots att Olle ofta refererat till den franska visan finns enbart enstaka översättningar från det hållet. Bakom översättningarna tycks legat blandning av å ena sidan egen lust, kreativitet och brödskrivande å den andra. Man finner tämligen fria översättningar, översättningar som ligger närmare orginalen samt helt nya textsättningar till befintliga melodier. Bland översättningarna återfinns framgångsrika slagdängor som Trettiofyran, Skattlösa Bergen och Helga – jag älskar dig. Bland de rena textsättningarna hittas även mer lyhört material som Ge mig en dag och I ösregnet.

*

TONSÄTTNINGAR
Olle har också tonsatt lyrik av välkända poeter som till exempel Lars Forsell (Aria), Lars Wivallius (Klagevisa över en torr och kall vår), Nils Ferlin (Goggles m. fl.) och naturligtvis, men inte minst Beppe Wolgers (Okända djur, Det gåtfulla folket m.fl.).

*

KÖRARRANGEMANG

Körsatser blev ett naturligt sätt att ”bredda verksamheten” för att citera upphovsmannen själv. De första körarrangemangen från Olles penna kan dateras tillbaka till mitten på 50-talet (Vägarna är nycklar). Först på slutet av sjuttio- och åttiotalen kom han emellertid på allvar att ge sig i kast med att skriva för flerstämmig kör med samarbetet med Gunnar Erikson och Göteborgs kammarkör. De kom att göra två album tillsammans och tillika ett antal konserter runt om i landet. 1983 kulminerade hans komponerande av körmusik i en stor a cappella-mässa där den traditionella mässtexten tonsatts för blandad kör.

*

MÄSSA PÅ SVENSKA SPRÅKET

Mässa på svenska språket blev namnet på det trettiotre minuter långa körverk Olle Adolphson lagt sista handen vid år 1983. Hans ursprungliga titel på verket var Missa in lingua Gothorum (Mässa på goternas språk). Mässan uruppfördes i Köpenhamn och kom att framföras ett fåtal gånger men spelades inte in för att ges ut på skiva förrän mer än tjugo år senare år. Mässa på svenska språket hann framföras i Stockholm av Storkyrkans kör dirigerad av Gustaf Sjökvist så Olle själv fick höra den medan han ännu var i livet.

*
MUSIK TILL FILM, RADIO OCH TEATER

Många av Olle Adolphsons visor har varit skrivna till beställningar från olika håll till filmer, radioprogram och pjäser. En del musik skrevs även speciellt för teaterscenen. Så anger han till exempel Östelensvisan som skriven för ett skånskt Tv program, Att vänta till TV-filmen Myten av Jan Halldorff. Olle skrev även sånger till farsen Gröna hissen på Scala teatern 1962 i samarbete med Beppe Wolgers. De två samarbetade även i radioserier och krogshower. Bland pjäser Olle Adolphson skrev musik till kan nämnas Oldrich Daneks pjäs Två på häst och en åsna och Sergeant Musgraves dans.

*