iggi Jiggi Jig
Ute på gatan, ute i mörJkret står det en man och spelar positiv
Bredvid på marken dansar en apa
med ett band omkring sin hals och kring sitt liv
Dansa lilla apa för människor som går förbi
de dansar för varandra i sin tid
Dansa lilla apa för människor som går förbi
de dansar förbi varandra i sitt liv
 
Jiggi Jiggi Jig, dansa lilla  apa
Jiggi Jiggi Jig, dansa min vän
Jiggi Jiggi Jig, dansa för skratten
Jiggi Jiggi Jig, dansa för regn
Jiggi Jiggi Jig, dansa för dina band
Jiggi Jiggi Jig, dansa för att få en slant
Jiggi Jiggi Jig, Jiggi Jiggi Jig, en dans…
 
Nere på gatan, ute i mörkret
dansar en apa runt på tunna ben
Toner som gnider, toner som kvider
fötter som trampar lätt på gatans sten.
Dansa lilla apa för människor som går förbi
de dansar för varandra i sin tid
Dansa lilla apa för människor som går förbi
de dansar förbi varandra i sitt liv.
 
Jiggi Jiggi Jig, dansa lilla  apa
Jiggi Jiggi Jig, dansa min vän
Jiggi Jiggi Jig, dansa för skratten
Jiggi Jiggi Jig, dansa för regn
Jiggi Jiggi Jig, dansa för dina band
Jiggi Jiggi Jig, dansa för att få en slant
Jiggi Jiggi Jig, Jiggi Jiggi Jig, en dans…
 
Frans Mossberg © 2001

När säsongen är slut
Tömda terasser och strandhotell
stängda salonger där ingenting mera beställs
Staplade stolar och hopfällda bord
väntar i hörnen på nästa års sol
när säsongen är slut
när säsongen är slut
när säsongen är slut
när säsongen är slut….
 
Seglen är fällda, marinan är stängd
Alldeles för länge tills båtarna seglar igen
På en kaj står en ensammen man med en hund
och stirra emot horisonten en stund
när säsongen är slut….
 
När säsongen är över är det duvornas stad
de cirklar över parken och husenas tak
När säsongen är över sitter åldrande män
och delar ut en ny giv i en gränd
när säsongen är slut….
 
På stranden syns inga mer älskande par
bara nån bortglömd turist som lämnades kvar.
En kvinna sveper in sig i en värmande sjal
innan det är dags att ge sig utav
när säsongen är slut….


© Frans Mossberg

Indien, Indien

Jag mötte en man i en tågcupé
mellan Kashmir och Calcutta
Han gjorde mig rädd med sin ensamhet
men sa; "ta min plats här vid fönstret",
"Du förstår här är vi inte som Er,
vi kan sitta och undra
på hur solens glöd över slätten går ned
och sanden som drivs av vinden".
..och hjulen rullade in genom Indien.

Indien, Indien, Indien, Indien, Indien, Indien, Indien
har Dina städer börjat brinna?.
Indien, Indien, Indien, Indien, Indien, Indien, Indien
skall Dina drömmar försvinna?

Fattigdomens hjul på urgamla spår
ringlar som ormar i natten
Skuggor av kärror med flämtande ljus
på väg emot föda och vatten.
Familjer på drift, på väg någonstans
klungor av tystnad och röster
Oxkärrors hjul som knarrar sig fram
som nutiden aldrig har funnits
… och hjulen knarrar fram genom Indien

Indien, Indien…….ska Dina gåtor försvinna

Över ändlösa slättlandets vitbrända vidd
hörs ännu spinnrockar spinna
Shiva dansar i cirklar av eld,
den eviga dansens gudinna.
Vagnshjulens centrum står orörligt still
bakom världens gestalter
I livets eviga hjul är vi till
sandkorn i världen och alltet.
… och hjulet rör sig i Indien.

Indien, Indien…….ska Dina svar få förvinna?

Jag satt och väntade i en tågstation
mellan skymning och mörker och gryning
Människor låg på perrongernas sten
familjer med spädbarn och gamla.
Jag såg slagsmål mellan fullvuxna män
när mödrarna ammade spädbarn.
Jag såg spetälskans lemlösa kropp
sjunga med blundande ögon.

De skulle snart gå ombord på ett tåg som gick från gårdag till nutid
och hjulen skulle föra iväg dem någonstans. Hjulen som upphäver tiden
..och hjulen rullar ut över Indien.

Indien, Indien…ska Dina drömmar försvinna?

Frans Mossberg 29/7 86 - 18/12 98

Hästar vid havet

Hästar vid havet sol bakom regnmoln
kvällen stilla som en dröm
Manar som fladdrar, kroppar i gräset
spillror av något vi glömt

Tid för en liten kropp att växa
Tid för ett litet hopp att gro upp
När du blir större får du sitta däruppe
och rida på hästryggen själv
Så spring nu grabben
spring, spring spring
spring medan tiden är din


Sommarens dagar blir sommarens saga
med lust och fägring stor
Innan du blivit för stor för att känna
hur gräs och gröda gror

Tid för en liten…….


Ljudet av hovar som rör sig på marken
ekar långt över land
Himlen som mörknar svart över havet
sätter kvällen i brand

Tid för en liten……

Fartyget

Det sägs att ett mycket stort fartyg skall koma
en gång förbi våran strand
Vi lastar våra båtar med bröd och med vin
och far ut på redden ibland
Vi far ut så långt ifrån land som vi kan
mot horisontens rand
och väntar på skeppet de säger skall komma
en gång förbi våran strand

Vi ankrar på redden och ligger och väntar
mens´ timmarna kommer och går
Vi väntar i dagar, vi väntar i nätter,
vi väntar i veckor och år
Vi väntar tills vinet och tröttheten tar oss
sedan kryper vi ner.
Och nån börjar sjunga av längtan och vin
tills ingen är vaken mer.

Så vaggar en samling små båtar i dimman
utanför våran strand
med människor som drömmer att livet skall komma
som skeppsbrutna drömmer om land

Så kommer ett fartyg så sakta och stilla
i mörkret banar sig fram
Det lyser som guld från hytter och ljus
det lyser som Guds egen glans
Så glider det fram ifrån mörkret i natten
sakta drar det förbi
och mänskorna sover och guppar på vattnet
stilla i drömmarna frid

och ännu så talas det om hur ett fartyg
skall komma förbi våran strand
vi lastar våra båtar med bröd och med vin
och far ut på redden ibland.

Kahlil Gibran

Hur kunde du skriva
så den klara lågan brann
i dina ord
Khalil Gibran
Dagen går så fort
mina dagar räcker inte till
Solen glöder låg bakom fåglarnas flykt

I tusentals städer
på jordens brända mull
stiger upp sång
för det okändas skull
Dagen går så fort
mina dagar räcker inte till
Solen glöder låg bakom fåglarnas flykt

O vore jag en fåra
för den stora mörka flod
inne min själ
och i mitt blod
Dagen går så fort
mina dagar räcker inte till
Solen glöder låg bakom fåglarnas flykt

Jag sjunger för detta
som har skapat genom dig
jag sjunger för det
som så ofta når till mig
Dagen går så fort
mina dagar räcker inte till
Solen glöder låg bakom fåglarnas flykt

Frans Mossberg

Tusentals ljus

Min kära i kväll är jag så svag och rädd
kom nära sov nära i min bädd
Stövlars tunga tramp hör jag utanför vår dörr
och mörkret har svartnat som aldrig förr

Smärtan gräver i så mången kropp
och natten kräver ett ändlöst hopp
må tusentals ljus brinna runt vår jord
för smärtan kan aldrig förtäljas utav ord

Kan Du höra hans röst genom tusentals mil
när hans bröst slits upp utav en projektil
bland gator av lera och väggar av sten
i byar bland bergen i månens sken

Smärtan gräver i så mången kropp
och natten kräver ett ändlöst hopp
må tusentals ljus brinna runt vår jord
för smärtan kan aldrig förtäljas utav ord

Kan Du höra kvinnornas ordlösa gråt
när barnen och mödrarna skiljes åt
När människor tvingas att lämna sitt hem
för att aldrig komma tillbaka igen

Smärtan gräver i så mången kropp
och natten kräver ett ändlöst hopp
må tusentals ljus brinna runt vår jord
för smärtan kan aldrig förtäljas utav ord

Min kära, min sång är från orons tid
Min kära, min sång är om blod och strid
Som vingar som lyfter mot nattens sky
bär den ett bud när dagen gryr…

Smärtan gräver i så mången kropp
och natten kräver ett ändlöst hopp
må tusentals ljus brinna runt vår jord
för smärtan kan aldrig förtäljas utav ord

©Frans Mossberg 1973 – 1999

Den vita duken

1. Natten han blev skapad så var himlen ren och bar
luften den var mild och stjärnorna lös klart
Strimmor utav månljus kom och väckte upp hans liv
och sinnet var en tomhet alldeles ren och vit
Så fanns han så och kom ifrån den vita duken

2. Morgonen han föddes var en solig dag
sommarn börja komma, vintern dra tillbaks
Vinden drog i parker och genom gatorna i stan
till det stora lasarettet där en kvinna fött ett barn
Var kom han från? Där han låg på den vita duken

3. Han var skrynklig, han var liten, han var blodig, han var svag
och någonting därinne längtade tillbaks
Kroppen den var naken, sinnet det var rent
han klappades på baken, sen var allt försent
Så låg han så och sparka på den vita duken

4. Så kom han ut i livet och han växte nog så fort
och lärde samma läxor som alla andra gjort
en snorig liten unge ibland sandlådor och sand
som inte kunde ana den rann redan ur hans hand
Han längta så till att rita på den vita duken

5. Så blev han till en yngling med tvehågsen gestalt
och hans känslor blev något som kändes överallt
I biografers mörker kunde drömmarna ta fart
flickorna fick vinnas och allt var underbart
Det blir ju så när det händer på Den vita duken

6. Nu sitter han med pensel i en sliten atelje
och blandar sina färger och tränar sig att se
Han stirrar emot duken tills han blir alldeles blek
och skräcken den är värre än vad någon annan vet
Han sitter så och stirrar på den vita duken

7. Han drömmer att han målade så färgerna fick liv,
så bilder börja leva och formerna däri
När han lägger från sig sen sin pensel och är klar
går han in i bilden och kommer aldrig mer tillbaks
Han vet ändå den är målad på den vita duken

8. Allt han kunnat göra och allting han har drömt
allting han planerat, allting han har glömt
Av allting som försvinner utmed livets stora ström
Blir inget mera kvar än en hårddisk som är tömd?
När en främling står och lägger på Den vita duken

9. Timmarna är tunna nu och mörkret faller på
han anar i sitt inre att det snart är dags att gå
När ljuset börjat tyna blev dagen för kort
och färgerna i målningen börjar redan blekna bort
Då är då det blir dags att gå in i den vita duken

Då är då det blir dags att gå
in i den vita duken

Svågerpolka

När jag kom till svågerland
och såg mig om i svågerland
vart jag såg i svågerland
såg jag svåger på svåger i Svågerland
För svågrarna i Svågerland
de dansar polka med varann
och ingen dansar den så grant
som svåger till svågern i Svågerland

Gick jag så i Svågerland
och prövade att slå mig fram
hjäpte det nog lite grann
att känna nån i Svågerland
För svågrarna i Svågerland
de dansar polka med varann
och ingen dansar den så grant
som svåger till svågern i Svågerland

Var jag så i Svågerland
och kunde ändå slå mig fram
så var jag nog nån annanstanns
än hos svågrarna i Svågerland
För svågrarna i Svågerland
de dansar polka med varann
och ingen dansar den så grant
som svåger till svågern i Svågerland

Och dansen går över stad och land
och alla dansar med varann
och aldrig dansades så grant
som hos svågrarna i Svågerland

Halland

Känn nu har vinterns vindar dragit bort ännu en gång
Här ligger Hallands kust så fylld av luft och fågelsång
Du kom och sätt Dig här en liten stund, jag har en låt
i luften hörde jag ett fågelsträck, och såg ditåt
jag såg ditåt…

Känn nu har vinterns kyla gett sig av för vårens sav
Se solen sänker sig ner över hav, ett silverhav
Bland bryggans brädor bygger bina bo, skyddar varann
och måsen rider vinden ovanför, vatten och sand
vatten och sand…

Ljunghed och öppet hav,
sol i en grön butelj,
och tid som går förbi
Vi kommer närmare,
vi kommer närmare
nu är vi alldeles där vi är…


Känn nu har vinterns vindar dragit bort ännu en gång
Här ligger Hallands kust så fylld av luft och fågelsång
Du kom och sätt Dig här en liten stund, jag har en låt
i luften hörde jag ett fågelsträck, och såg ditåt

jag såg ditåt…