Olle Adolphson 4
Kabarévisan
...söderkisar hela dan...
Utgivningen av första vissamlingen inledde en
tid när, som upphovsmannen själv blygsamt uttrycker det,
”det jag sysselsatte mig med var intressant för andra än
mig.” Estraddebuten gjordes i samband med en kabaré anordnad
av konsumentföreningen Konsum. Denna medförde indirekt tillträde
till mer professionella artistsammanhang i och med att gaget bestod
i att få följa med på restaurang Gyllene Freden,
där såväl nestor Evert Taube, liksom författarna
och vännerna Lars Forssell och Pär Rådström var
med. År 1955 hade den så kallade ”varietéparagrafen”
paragraf 55 avskaffats. Denna hade inneburit förbud att servera
sprit i samband med musikalisk underhållning på Stockholms
och rikets krogar. Tillsammans med motbokens avskaffande, fick den
en genomgripande betydelse för hela det svenska folkets sociala
och kulturella liv öppnade detta ”nya fora för mig
och dom som jag umgicks med”, säger han. ”Dom som
kunde skriva, kunde skriva för krogarna, och dom som kunde sjunga
och spela, kunde sjunga och spela på krogarna. Nya estrader
för visan i alla dess former lystes upp som i ett slag på
de nyöppnade kabaréerna och bidrog avsevärt till
att det gick förhållandevis fort för Adolphsons material
att spridas.
Ett uppdämt behov av en nyanserad politisk bild av samtiden gjorde
sig gällande i yngre litterära kretsar efter andra världskrigets
politiska polarisering. Den nya tidsandan innebar en laddad och eggande
sammanblandning av komik och politisk ironi som samtidigt kunde vara
både ofarlig och provocerande. Detta var en sammanblandning
som gav grogrund för Cornelis Vreeswijks visor tio år senare.
Krigsslutets befrielsekänsla innebar att många inter-nationella
kontakter etablerats mellan konstnärer och kulturarbetare över
nationsgränserna. ”Nymodigheter som pommes-frites, rödvin
och vitlök blev sinnebilder för kontinental kultur, till
tecken på att det äntligen var fred – tio år
efter krigsslutet.”. ”Det var barnsligt och lite rörande”
säger Adolphson och tillägger att ”barnslighet, skojighet
och, faktiskt, spiritualitet blev gångbara begrepp några
år framöver”.
Beppe Wolgers, Lulu Zeigler och
Olle Adolphson på Hamburger Börs
Författarna Pär Rådström och Lars Forssell gjorde
1956 en radiokabaré med namnet Två åsnor.
Denna hade fått namn efter en Parisisk kabaré med titeln
Deux Anes och var starkt influerad av fransk litteratur och musik.
Rådström som varit i Paris tillsammans med Forssell hade
etablerat kontakter med franska intellektuella och låtit sig
inspireras av Paris estradmiljöer.
Kabarétiden hade inletts i Sverige 1955 av Zarah Leander på
Berns salonger i Stockholm, och Adolphson debuterade som estradör
i större offentliga sammanhang 1956 i kabaréföreställningen
med namnet En Harlekinad på Hamburger Börs, vars
unde-rhållningschef var den danska sångerskan Lulu Ziegler.
Hon inbjöd poeter och artister ur yngre led att medverka med
egna inslag i sina litterärt avancerade kabaréer. Adolphson
som framträtt på Bacchi Vapen mottog inbjudan att medverka
när han befann sig i Spanien för att studera gitarr efter
att tjänat ihop respengar på sin musik. Uppskattningen
blev stor när showen var färdigställd, och efter premiären
har berättats om hur folk stått upp i bänkarna och
hurrande kastat hattar i luften. Beppe Wolgers ger en bild i sina
memoarer av ”Lulu i sin loge med sitt hov, Ivo Cramér
och Björn Winblad, och där var Claes Thelander som var harlekinen,
och där var Olle som sjöng Goggles och Okända djur”,
Olle med Villa-lobos, och Olle som uppfann sina egna grepp på
gitarren, som "ryckte mig på snejpar", som visste
vad han ville, och som glömde att han inte hade pengar när
han sjöng.”
