Biografi
LIV & VERK : UTGÅNGSPUNKTER 4
Olle Adolphson

 

 

 

 

Kabarévisan

...söderkisar hela dan...

Utgivningen av första vissamlingen inledde en tid när, som upphovsmannen själv blygsamt uttrycker det, ”det jag sysselsatte mig med var intressant för andra än mig.” Estraddebuten gjordes i samband med en kabaré anordnad av konsumentföreningen Konsum. Denna medförde indirekt tillträde till mer professionella artistsammanhang i och med att gaget bestod i att få följa med på restaurang Gyllene Freden, där såväl nestor Evert Taube, liksom författarna och vännerna Lars Forssell och Pär Rådström var med. År 1955 hade den så kallade ”varietéparagrafen” paragraf 55 avskaffats. Denna hade inneburit förbud att servera sprit i samband med musikalisk underhållning på Stockholms och rikets krogar. Tillsammans med motbokens avskaffande, fick den en genomgripande betydelse för hela det svenska folkets sociala och kulturella liv öppnade detta ”nya fora för mig och dom som jag umgicks med”, säger han. ”Dom som kunde skriva, kunde skriva för krogarna, och dom som kunde sjunga och spela, kunde sjunga och spela på krogarna. Nya estrader för visan i alla dess former lystes upp som i ett slag på de nyöppnade kabaréerna och bidrog avsevärt till att det gick förhållandevis fort för Adolphsons material att spridas.


Ett uppdämt behov av en nyanserad politisk bild av samtiden gjorde sig gällande i yngre litterära kretsar efter andra världskrigets politiska polarisering. Den nya tidsandan innebar en laddad och eggande sammanblandning av komik och politisk ironi som samtidigt kunde vara både ofarlig och provocerande. Detta var en sammanblandning som gav grogrund för Cornelis Vreeswijks visor tio år senare. Krigsslutets befrielsekänsla innebar att många inter-nationella kontakter etablerats mellan konstnärer och kulturarbetare över nationsgränserna. ”Nymodigheter som pommes-frites, rödvin och vitlök blev sinnebilder för kontinental kultur, till tecken på att det äntligen var fred – tio år efter krigsslutet.”. ”Det var barnsligt och lite rörande” säger Adolphson och tillägger att ”barnslighet, skojighet och, faktiskt, spiritualitet blev gångbara begrepp några år framöver”.

Beppe Wolgers, Lulu Zeigler och Olle Adolphson på Hamburger Börs


Författarna Pär Rådström och Lars Forssell gjorde 1956 en radiokabaré med namnet Två åsnor. Denna hade fått namn efter en Parisisk kabaré med titeln Deux Anes och var starkt influerad av fransk litteratur och musik. Rådström som varit i Paris tillsammans med Forssell hade etablerat kontakter med franska intellektuella och låtit sig inspireras av Paris estradmiljöer.
Kabarétiden hade inletts i Sverige 1955 av Zarah Leander på Berns salonger i Stockholm, och Adolphson debuterade som estradör i större offentliga sammanhang 1956 i kabaréföreställningen med namnet En Harlekinad på Hamburger Börs, vars unde-rhållningschef var den danska sångerskan Lulu Ziegler. Hon inbjöd poeter och artister ur yngre led att medverka med egna inslag i sina litterärt avancerade kabaréer. Adolphson som framträtt på Bacchi Vapen mottog inbjudan att medverka när han befann sig i Spanien för att studera gitarr efter att tjänat ihop respengar på sin musik. Uppskattningen blev stor när showen var färdigställd, och efter premiären har berättats om hur folk stått upp i bänkarna och hurrande kastat hattar i luften. Beppe Wolgers ger en bild i sina memoarer av ”Lulu i sin loge med sitt hov, Ivo Cramér och Björn Winblad, och där var Claes Thelander som var harlekinen, och där var Olle som sjöng Goggles och Okända djur”, Olle med Villa-lobos, och Olle som uppfann sina egna grepp på gitarren, som "ryckte mig på snejpar", som visste vad han ville, och som glömde att han inte hade pengar när han sjöng.”

 

 

oa

Nedstigen från backarna på Söder...